är det för det mesta, men inte när de kommer in och pratar högt och har en svullen tass.
Igår eftermiddag vid kvart över tre hörde jag en av katterna komma och jama högt. Trodde det var Bruno som ville visa sitt senaste byte, men ack så fel jag hade.
Det var Bilbo som kom och var ledsen och hade en tass som var bra mycket större än den skulle vara.
Vad göra? Ringde gubben, undrar varför, för vad skulle han göra.
Ringde våra veterinärer på Djurkliniken dit vi alltid söker oss först när det är något. Och visst om jag var inne före fyra så skulle de hjälpa mig.
OCH jag var inne kvart i fyra, visst körde jag lite för fort där det inte gör så mycket att man kör för fort och höll de lägre hastigheterna som var uppsatta. Veterinären såg lite chockad ut när jag var på plats så fort.
Han tittade lite och Bilbo tyckte inte alls om han vi tittade eller rörde tassen. Men det var inget brutet så veterinären sa han det nog var ett ormbett. Det börjar bli varmt nu så dessa börjar ju komma fram och för en nyfiken katt är det ju en leksak.
Bilbo fick en cortisonspruta + en till som jag inte kommer ihåg vad det var och så skulle vi hålla lite koll på honom. Tassen kunde bli ännu större till idag eller krympa och bli bättre, han kunde bli slö och sova mycket. Skulle allmäntillståndet bli sämre så skulle vi få höra av oss.
Katten och jag åkte hem och vi stängde in honom i vårt sovrum med mat och vatten så han fick vara ifred och vila(och att vi kunde ha dörr och kattlucka öppen för de andra djuren).
Inatt har kattluckan varit stängd för att Bilbo inte skulle kunna gå ut så därför kom Bruno och väckte mig vid fem för han ville ut. Så han och Bella gick ut då.
Tassen var mycket bättre idag och katten mår inte dåligt så gubben och jag släppte ut honom och jag kan säga att han gladeligen sprang ut i det fria.
För nån månad sen var det Bruno som hade svullen tass och vi var in och fick pencillin och det började gå över. Kuren tog slut och katten ville fortfarande inte riktigt stödja på tassen. När det gått nån vecka så var det in med honom igen. Denna gång öppnade de såret och kunde inte se något, men det blev en ny pencillinkur, en ny omgång med tjurig katt som inte fick gå ut. Efter ca en vecka togs stygnen och allt såg bra ut. Fortfarande ibland håller han upp tassen, men nu är det nog av gammal vana.
Nån dag efter vi friskförklarat Bruno så kom Bella in och haltade med samma tass.
Tror ni vi suckade? Vi avvaktade nån dag och sen har hon inte haltat mer.
Älskar vi våra djur? Svar JA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar